Plexiglas hur gör man
Nimbus 2600 gick av stapeln på 1980-talet långt före den era då Ernst och andra trivseltalibaner började bygga utekök och laga mat med otvättade fingrar och bara fötter. Man nog tänka sig att det var mor i huset som skulle göra kälknöl och glace au-four i den spis med ugn som ingick i standardutrustningen, medan lantvinet stod på kylning i kylskåpet som dock var extrautrustning.
Köket med nya luckan i plexiglas på plats
Nu blev det nog inte så. De flesta båtugnar har nog inte mer än sporadiskt använts till något annat än att baka sockerkaka på mix eller för att sno ihop en smulpaj på hallon eller blåbär man funnit i land. Något som det förövrigt går utmärkt att göra i en burk-ugn. Det var därför sannolikt inte slitage av ugnen som låg bakom förre ägarens beslut om att fimpa ugnen och montera en bänkspis när det var dags att renovera köket ombord.
Detta var en god tanke. Men där ugnen tidigare suttit gapade sedan ett stort hål som även om det gav mer plats till förvaring inte var speciellt vackert. Eftersom en ny lucka i trä definitivt skulle se ”ditsatt” ut behövdes en annan lösning. När vi funderat ett år kom vi på att vi kunde prova med en lucka i plexiglas.
Exakt plats för plexiglas
Ibland är saker mindre problematiska än man tror. Det visade sig att hålet i pentryt under laminat skivan var exakt en teaklist och en skiva plexiglas från Biltema hög. Något som kan vara bra att veta för andra Nimbus 2600 ägare som tröttnat på sin ugn. Det enda som krävdes var att skivan kapades i lämplig längd, fick några hål för gångjärn och handtag. Mer om själva bygget finns i bildgalleriet.
Bearbeta plexiglas
Jag ska ärligt berätta att jag aldrig tidigare jobbat med plexiglas. Att googla gav inte mycket; Antingen sades plexiglas väldigt lättarbetat, eller så anmodades en anläggning med avancerad oljekylning. Dock lärde jag mig att plexiglas är ett sådant där varumärke – uppfunnet av Otto Röhm – som likt masonit, termos och frigolit blivit synonymt med produkten. Egentligen heter plexiglas polymetylmetakrylat och det kan nog vara svar på frågan om hur det blev så.
-Men hur gör man? Här kommer mina erfarenheter:
Märka ut – Det funkade att rita på skyddsplasten – som fick sitta på så länge som möjligt – Använd en permanent marker penna efter att du först ritat med blyerts.
Såga plexiglas – I brist på en oljekyld anläggning använde jag en fintandad fogsvans. Men det gäller att vara lätt på handen. Tar man i om så bara lite känns lukten av smält plast. Tänk också på att inte dra isär bitarna för att få en bred springa att såga i. Speciellt viktig är det att du mot slutet sågar nästan vågrätt för att sista biten inte ska knäckas av. Plexiglas är sprött i och kan lätt knäckas.
Borra i plexiglas – inte heller det krävde den oljekylda anläggningen. Dremot rekommenderas en vass borr, en lätt hand och att man är försiktigt och inte drar på fullt utan ger korta puffar med maskinen. Den slår lätt i skivan med risk för fula märken när man borrat igenom.
Montera plexiglas – Plexiglas är mindre elastiskt än så väl trä som metall. Skruven fäster alltså inte i materialet, och jag anar att en vanlig mutter riskerar att släppa. Jag borrad med 4mm borr, valde rostfri 4mm beslag skruv och fäste dem med en låsmutter. Om det håller blir en senare fråga. Men det ser i alla fall rätt snyggt ut.
Inlägget Plexiglas, hur gör man? dök först upp på Lustbåt.